Så hur var min jul då?
Jag skulle ju till morsan var det tänkt. cirka 16-17 mil bort (okej då, 153,1 kilometer enligt hitta.se).
Bilen är fixad så den är besiktad och klar. Underbart, fan så mycket billigare än att ta bussen (bensinmässigt alltså). Så jag packade bilen, tog farväl till min sambo och begav mig iväg.
5 mil tog jag mig innan stereon dog. Konstigt eftersom den är ny, så jag stannade på en P-ficka och kollade säkringarna. Inget uppenbart fel, men jag bytte ut dem ändå, bara för säkerhets skull.
Vred på tändningen. Bilen död. Batteriet dött.
Generatorn laddar inte batteriet...
...
Ringde frenetiskt till alla jag känner, men ingen kunde hjälpa mig, så det blev att vifta med armarna tills någon ängel stannade och hade startkablar. Vi fick igång bilen och jag tackade och åkte iväg. Hade inga lysen eller nåt, men det var ju ljust ute, så jag körde på.
Tog mig till Skellefteå. Första rondellen gick bra, andra gick någorlunda bra. Tredje rondellen dog bilen i. Verkade som soppatorsk. Till höger hade jag Statoil som stod och retade mig... *suck*
Lyckades ta mig ut ur bilen (det var rusningstid) och börja knuffa den bakåt. Kom ungefär typ 20 meter själv, sen kom jag inte längre. Satte ut varningstriangeln och sprang in på statoil för att söka hjälp. En trevlig kille som jobbade där hjälpte mig att knuffa den, men vi tog oss inte upp för backen till Statoil (det var för brant och halt) så vi knuffade ner den till parkeringen mittemot.
Ritade ett litet "diagram" över hur jag/vi knuffade den.
Jag vet, jag vet. "Hade du inte soppatorsk?" undrar ni säkert.
Tydligen inte. Det var en isklump i tanken (tror vi).
Men jag tankade ändå, för jag ska ju hem nån gång också.
Tyvärr så hade det blivit mörkt vid det här laget, så jag körde till Ersmark i kolmörker utan lysen, i snörök (hade en jäkla lastbil framför mig). Kul.
Hur som helst, bilen fick stå i garaget hos morsan och vi gick igenom den helt och hållet. Bytte ut all kylarvätska plus glykol, samt hällde i rödsprit i tanken för att lösa upp eventuella proppar. Det funkar ändå inte riktigt, så nåt knas verkar det vara.
Julen var trevlig. Julmat och sånt, inget speciellt. Fick en massa Kalle Ankas Pocket som jag inte hade i min samling och ett par Chino jeans.
Lillebror Rickard kom till morsan på Lördag före nyår. Var väldigt roligt att träffa honom igen. Nästan två år sedan sist.
Hur som helst, på Söndagen skulle jag åka hem, så jag packade in allt i bilen, hade batteriet fulladdat och åkte iväg. Tankade bilen på OKQ8 och köpte en korv. Halv-god korv.
Halva vägen gick bra utan problem. Till saken hör att det var snöstorm och plusgrader (skit-före).
Efter halva vägen så märkte jag att vindrutetorkaren började gå långsammare.
När jag hade cirka 6 mil kvar så hade jag inget bakljus och minimalt med halvljus. Som tur var så hade jag hamnat i en sorts konvoj som inte gick mycket fortare än 80 km/t, så jag hade något att följa efter (bakljusen). Tyvärr så kom det ju bilar bakom mig. Till slut var det någon som kom bakom mig och slog på helljusen. Tror han fattade att jag hade något fel på bilen eftersom han slog på hellyset när det inte var möte så att jag kunde se något. Det är jag evigt tacksam över.
När det var 1.6 mil kvar (enligt skylten) så började det komma gatlysen. Vilken suck jag drog då. Killen bakom mig blinkade till och körde om mig, för då var det ju lugnt och jag behövde inte honom längre. Jävligt schysst kille, allvarligt.
När jag kom till Umeå-rondellen så skrattade jag av lycka, för då var jag nästan hemma. Tog till höger mot Ersboda och körde den vägen hem. När jag kom in på parkeringen var jag nära att gråta av lycka. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Jag har varit ute på några vansinnesfärder i mina dar, men detta var fan den värsta.
Nu ska vi försöka fixa generatorn. Vi är ganska säkra på vad det är för fel, men vi får väl se.
Goldug signing out @ 2013-01-07 kl. 11:12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar. Den kommer att granskas innan den publiceras på hemsidan, för att undvika spamm.