Nya tider, nya bekymmer

Okej, då var vi här igen. Saker händer i mitt liv som knappt går att förklara och jag ska förväntas gå med på det utan klagomål eller nåt.

En av mina äldsta vänner har bestämt sig för att sticka, helt utan förvarning. Lämna jobb, lägenhet, vänner och familj. Allt.
Hur kommer man på något sådant? Knarkar han eller vadå? Han har inga pengar, inget jobb och ingen bostad (alltså nere i Stockholm, dit han har stuckit). Hur har han tänkt sig att det ska gå ihop? Svaret är att han inte har tänkt. Alls, tror jag.
Om han bara kunde prata med mig så skulle vi kunna reda ut det hela. Sen om han verkligen vill ta sig ifrån Umeå, så fine. Men han måste ju förstå att det inte går att sticka bara sådär. Han är faktiskt vuxen med förpliktelser, jag tror inte han har riktigt förstått det. Inte egentligen, för annars skulle han inte göra såhär.

Sen så har jag haft lite krångel med "skolan" på sistone. Vi åkte ner till Storholmen utanför Norrtälje förra veckan. 65 mil med bil. Lite drygt att köra.
Den här veckan ska vi FLYGA ner till Stockholm. Varför ska vi dit nu igen? Jo, vi ska föreläsa. I två timmar. That's it.
Förra veckan så åkte vi ner för att vara cirkelledare, vilket för mig var helt okej, förutom att det gick åt helsicke (mer om det senare). Men flyga ända till Stockholm och vara där tre dagar bara för att föreläsa två timmar? Känns lite overkill...

Hur som helst, Storholmen. Vi var där och träffade en daglig verksamhet som heter Medis5 (Klicka på namnet för att komma till deras hemsida, den är intressant) som vi skulle ha våra studiecirklar för. Min cirkel var det ingen som gick, så jag var istället lärare i en annan cirkel som heter Digitala Berättelser. Det är som ett bildspel med bakgrundsljud och sånt. Går att göra fina reklamfilmer, om än väldigt... simpla.
Hur som helst så gick det bra på förmiddagen när jag hade första gruppen på tre personer, de lyckades göra enkla bildspel. Till saken hör att vi hade bara 4 datorer med oss, tre till eleverna och en till mig som lärare.
När jag skulle ha andra lektionen efter lunch så hade jag sex elever. Som logiken och enkel matematik visar, så fanns det inte datorer till alla. Då var lärarens förslag att dela upp gruppen på två. Den ena gruppen fick vila medans jag undervisade den andra gruppen. Jag var tveksam till tiden, det räcker inte med två timmar då, men läraren var övertygad om att det skulle funka.

Efter två timmar blev den första gruppen klar. Vid det laget hade jag lite smått panik, men läraren tyckte att det fick ta den tid det tog. Jag körde igång den andra gruppen och de började jobba, då fick jag ett telefonsamtal av min sjukgymnast. Jag skulle vara hos läkaren på Torsdagseftermiddagen. Det var nu Onsdag och det fanns inte en chans i helvete att jag skulle hinna hem innan dess. Hon fick lov att boka om, och när jag gick tillbaka till matsalen, som var min provisoriska lektionssal, så hade folk börjat samlas för middagen.

Kort sagt, jag bröt ihop fullständigt. Total kollaps av mitt psyke. Inte nog med att jag hade hållit i två och en halv fulla lektioner på en och samma dag (mer än någon annan), det fanns ingen tid att avsluta den andra lektionen. Dessutom så hade alla andra, som inte hade lektion, stått utanför matsalen och levt om så inåt helvete, vilket stör jävligt mycket så jag fick ryta till åt dem att i stort sett dra åt helvete medans jag undervisar.
De som känner mig väl vet att jag klarar inte av särskilt mycket på en gång. Jag har ju för fan Aspergers Syndrom! Så det slutade med att jag gick iväg till mitt rum, ringde morsan, telefonen dog och jag missade nästan middagen. Jeanette tog över resten av lektionen efter middagen.

Appropå mat, jag börjar bli förbannat hungrig nu, kanske ska ta och äta något. Det är ju lunch trots allt.

Ja, det var en liten del av storyn, vi får se om jag kompletterar med ett till inlägg eller förlänger det här inlägget senare. Allt beror på mitt humör resten av dagen, och eftersom det är städdag idag så verkar det inte speciellt lovande...

Goldug signing out @ 2011-05-09 kl. 13:15.